Bild lånad av ludwigsormlind.se
Vänner. Jag gjorde det. Eller ja, tekniskt sett vi. Men jag tänker ta 78% av all cred för denna resan. Det är helt enkelt bara så jag arbetar. Nu kanske ni fortfarande är i ren chock efter att äntligen ha fått något som helst livstecken efter semestern. Jag kunde ju ha ramlat ner i en fjord någonstans i Norge utan att många av er ens hade fått veta någonting. Jag förstår, men ni behöver inte vara ledsna, låt oss istället se det som så här, vi går en ny spännande höst tillmötes och jag har efter den här semestern noll som helst rätt att skrika bloggtorka. Alot of shit went down om vi säger så. Så pass mycket att vi behöver dela upp det på dagar. Ludwig startade konceptet och har ett försprång på några dagar så om ni vill kan ni gå in och läsa dessa inlägg först så är ni förberedda sedan när sanningen dyker upp här på min blogg. Inte för att vara sådan alls, meeeen jag har efter att ha läst Luddes tolkning av de första dagarna insett att män och kvinnor tolkar samma händelse totalt olika. (Läs Luddes inlägg här.)
Paus för harkel och effekt.
Men för att snabbt sammanfatta efter semestern. Jag hade en man och två hundar med mig till Norge och samma antal med mig tillbaka (phew). Jag åkte från Bolsvägen med en mjölkvit hudton och har så här flera veckor senare av både sol och sommar precis samma hudton. (Heja solskyddsfaktor en miljon). Jag har ätit otroligt mycket god mat som jag alltid har glömt bort att både fotografera och skriva mer receptet på och jag har utan någon som helst aning om varför färgat håret lila. Vi kan kalla det för en trettioårskris, eller så kan vi kalla det för vad det är. Skitballt.
Så, jag har nu hur många skojiga bilder som helst och sagor från världens alla hörn, läs norden, att dela med er.
Imorgon kör vi. Let´s kick this off.
I HAVE MISSED YOU!!