Jag är så trött.
Två till tre timmars sömn per natt gör min kropp helt utom sig av ilska. Smärtan är konstant. Finmotoriken far rakt ut genom fönstret och vi kan ju alla i det läget känna oss nöjda över att jag inte arbetar som kirurg eller har som hobby att bygga möbler till ett dockhus inuti ett riskorn.
Ikväll ska jag börja varva ner strax efter nitton noll fem, dricka mängder av te som heter saker som relaxing eller good night och det finns även en stor risk att jag ber Ludde sjunga några vaggvisor. Min plan är att somna så pass hårt att jag eventuellt dreglar lite. Och sedan skall jag falla in i en djup sömn liknande Törnrosa.
Så här ser jag det hela framför mig: Jag ska drömma om gröna ängar, väldoftande blommor och kärlek. Sovrummet skall vara i en perfekt temperatur så att jag varken fryser eller svettas. Kuddarna ska vara fluffiga och ligga på precis det där viset som jag tycker om så att huvudet får rätt stöd. TV´n ska vara på med precis rätt nivå på volymen så att det inte är för högt eller för tyst. Iso ska för en gångs skull drömma utan att pipa och skälla. Mandus skall inte snarka på både in och utandning. Ludwig kommer ihåg att ploppa i sin grej i näsan samt sin skena i munnen så att han låter som den lilla pojken i the Grudge. Vattnet i flaskan som jag alltid har på mitt nattduksbord skall vara kallt och redo att avnjutas under nattens timmar. Ja, jag dricker i sömnen. Ingen vet varför.
Men jag vet inte, jag har inte funderat på det här så länge. Men jag längtar. Sömn är viktigt.