Foto av Cecilia Jägenmark
Den senaste veckan har varit ganska omtumlande för mig. Jag fick en illaluktande kommentar här på bloggen som verkligen sårade mig. Det sker lite då och då att det dimper ner någonting i skräpposten så där och oftast läser jag dem inte ens. Och jag brukar inte ens nämna det här. För jag känner rent spontant att det borde jag inte behöva göra, för det borde inte ens vara någonting som existerar. Näthat finns numera överallt. Vem som helst kan hoppa på och attackera utan att behöva stå till svars. Jag har väldigt svårt att tänka mig att detta är någonting man skulle göra i sitt så kallade riktiga liv. Eller skulle du gå fram till en människa som du sett på ICA några gånger och skrika – Du är så jävla egoistisk och självkär Hur fan orkar du med dig själv eller hur fan orkar andra människor med dig?!
Jag tror inte det. Och då ställer jag mig helt sonika frågan - Är detta verkligen vettigt?
För att illustrera. Vi har alltså en situation här där en människa sätter sig ner och komponerar ihop ett stycke text vars enda uppgift är att såra en människa som man inte ens känner. Min fråga är varför. Varför vill man trycka ner människor på det viset. Mår man bra när man klickar på skicka kommentar, tar en slurk av sitt kaffe och tänker nu gjorde jag någonting sjukt bra här. Jag kommer vara stolt över detta ögonblick så länge jag lever.
Det förbryllar mig.
Varför känner man sig manad att göra en sådan sak. Vad är det som driver denna människa. Ilska, förmodligen, avundsjuka, möjligtvis, omtanke, absolut inte. För jag kan svära på mitt liv att om kommentaren på något vis hade innehållit någon form av konstruktiv kritik som jag hade kunnat applicera i mitt liv. Då hade det varit en helt annan situation. Men oftast är det meningar i stil med att jag inte ska tro att jag är någonting speciellt. Att jag är fet, att jag har gjort en operation för att gå ner i vikt och inte har gjort någonting själv. (ett helt annat inlägg, tro mig.) Eller något i stil med att personen avskyr mig, jag är äcklig eller min personliga favorit; jag har en meningslös existens. Att jag lika gärna kan ta mitt liv, så att personen slipper se min fula nuna.
Det jag inte riktigt förstår är; Om man nu verkligen avskyr en människa på en sådan grundläggande nivå som dessa kommentarer påvisar. Varför läser man, varför följer man denna person på samtliga sociala medier. Är det för att man söker lite spänning? Eller kanske för att man vill bli arg? Man vill störa sig och man vill läxa upp personen lite då och då, under ett påhittat namn, givetvis. Man kan inte låta bli eller vad är det frågan om här?
Min personlighet är full av färg som jag mer än gärna delar med mig av. Men är det här priset man får betala för att man gör valet av att öppna sig och bjuda in människor att ta del av ens liv på ett offentlig forum? Får man betala sin inre drift och önskan att skina lite extra genom att ta emot slag, spott och kränkande kommentarer på en daglig basis? Är det meningen att man bara ska klara av det och ha någon inbyggd rustning? För jag vet inte om jag är stark nog.
Jag vet inte om jag vill vara med i leken om den ska vara så här våldsam.
Näthat är så 2002, min fråga är om vi inte kan försöka hjälpa varandra framåt istället för att fälla varandra varje chans vi får? Tänk om internet hade varit fullt av kärlek och positivitet istället för det här illaluktande träsket som vi nu vandrar i. Och jag har inga stövlar.